Svårt att äta frukost?

Har en kort kafferast här på jobbet, så passar på att lägga in en rolig filmsnutt.
Haha, har du också "problem" att äta frukost`?  Kanske går det så här om du har fylledarr dagen efter?



Nu jobb!

Laxen har knäckt mig!

Tillbringde helgen i Ullatti med laxfiske. Precis som jag tidigare utlovat så ska jag i år försöka fånga min första "lagliga" lax. Jag har fram till 1 september på mig och den här veckan jobbar jag, så man kan nog säga att helgens chaser kanske var de sista.

Vi testade runt på flera olika ställen, men tyvärr är det så lågt vatten i älven. Utan att ha känt på lax tidigare i år så kändes det nästan lite lönlöst att stå och fiska i knähögt vatten och samtidigt tro att det ska finnas storlax i närheten. 
När vi testat på flertalet ställen så begav vi oss till ett nytt ställe som jag aldrig varit på. Det var ett stenigt parti som avslutades med en djupare grop och därefter ett nytt stenigt parti. Krister som jag fiskade med har fått laxar mellan 1-15 kg, så han har vanan inne att veta vars laxen står & han sa åt mig att pröva direkt bakom stenarna i gropen. 

Jag kastade ut wobblern, vevade några vev och sen tog det tvärstopp. Tänkte direkt att det var stenarna i det grunda vattnet som hakat fast, men när jag kände det kraftfulla knycken i spöt förstod jag att det var fisk. Relativt lätt fick jag in några meter innan den satte 150 knyck rakt mot mig. All löslina som jag fick veva in gjorde att jag trodde laxen var försvunnen, men när jag slutligen kom ikapp och känner tyngden så är det återigen 150 knyck tillbaks ut mot mitten innan den går upp som en klumpig gris mot vattenytan. I helvete jag trodde att det fanns denna storlek på laxarna i det låga vattnet. Den power fisken hade kunde jag inte göra något emot, så den drog ut meter för meter mot forsen och stenarna nedanför. Jag var tvungen att sätta ordentlig spärr på linan för att den inte skulle snöra in sig bland alla stenar. När jag spärrade på som mest stod spöt som ett U och helt plötsligt rätades den ut och kampen försvann. Jag kände med ens att även wobblern var borta och vevade in löslinan. TRO FAN jag blev irriterad på mig själv när jag ser att det är mitt lekare(den grej som man knyter fast på linan och därefter kopplar på wobblern med) hade böjts rätt utav. Total nybörjarmiss att fiska lax med lekare som är för ömtåliga.
Krister klappade mig på axeln, flinade & sa :" jaa, det är ju sånt som händer. Du får säkert en ny chans någongång, men kanske inte på lax i den storleken. Den där vägde inte under 10-kilo", så skrockade han vidare. Jag kände mig knäckt.
 
Vi tog nya tag igen dagen efter. Precis på samma ställe så slänger jag ut en ny wobbler och vevar några vev. Därefter tar det tvärstop! Jag får in fisken mot land och den här gången hinner jag verkligen tänka på att ta det lugnt och låta fisken kämpa sig trött. När den närmar sig land gör den precis som förra gången och går ut med en turbo oå 150 knyck ut i älven. Tack & hej, sen händer precis samma repris som dagen innan. Den här gången gick dock linan av!


Där nere stod jag & dit mot stenarna satte den 150 knyck!

Nu har jag bestämt mig. Onsdag blir det en ny chans & då tar jag med mig mitt havsspö och havslina. Kanske får jag inga fler chanser, men kommer den ska jag iaf ha en utrustning som klarar av att hantera dessa klunsar. 

Vi hörs! 

Babylon!?

God morgon!
Solen skiner för fulla muggar och det är 4 grader varmt(kallt?). Det känns som en fin höstmorgon, om än lite för tidigt. Imorgon lovas det 23 grader & jag funderar smått hur det ska gå ihop? Nåja, blir nog att väcka puddingen i sängen och fråga om en kylig morgon prom. Grämer mig lite för att väcka henne eftersom det ibland kan vara rent ut sagt livsfarligt.

Igår kände jag mig som en riktig man. Tog mig en fiskerunda på kvällen och när jag kom stekte jag direkt upp fångsten. Jag menar, Fånga sin egen mat och sen tillaga den helt färsk. Hur manligt är inte det!?



Tyvärr märker jag nu att mitt andra bildbevis är borta! Ett bevis där Linda står och hivar upp storpotatis efter storpotatis i deras eget pottiland i Ullatti.
Kanske tur att den är borta, för det är nästan så att folk snart börjar tro vi är babyloner eller något liknande folkslag.

Nu ska jag ta mig ett steg mot sovrummet. Blir jag anfallen hoppas jag på endast lindriga skador!

Ses 



    

Ledin hjälpte mig i hissen

God kväll!

Nu är jag hemma från Luleå & kalaset.
Hotellvistelsen började med bök i hissen. Först stressade jag och Linda in i en hiss som stod med öppna dörrar & därefter hörde vi en flåsande man löpa in och ursäkta om han kunde få åka med oss. Efter noggrant studerande insåg jag att det måste vara "sommarplåge Ledin". Därefter skulle vi uppåt med hissen, men inte fan rörde den sig det minsta. Vi stod där och kollade lite konstig på varandra tills Ledin drog på stora leéndet, fiblade fram sitt hotellkort, satte den på plats och fingrade på rätt våningsknapp. Därefter påpekade han ödmjukt att han minsan hade hotellvana. Tro fan det! När vi kånkade ut med våra väskor fortsatte han, efter att ha önskat oss en trevlig kväll, själv upp några våningar till kungarummen. 

Kunde inte låta bli att smågarva för mig själv när vi sen skulle ta hissen ner. I ena hörnet står en annan man med mörkt sprethår under kepsen, stirrande rakt ner i golvet & bara ser almänt "nu skiter jag på mig"-rädd ut. Jag tycker det är konstigt när folk, som uppträder för tusentalspersoner undet konserter, nästan skiter på sig instängd i en hiss med två främlingar. Måste dock säga att mannens konsert senare under natten var ritkigt, riktigt bra. Avslutet med "Du ska vá president" kom oväntat men välkommet.


Thåström var grym!



Här är iaf lite bilder från vår utlandsresa. Tänkte att jag skriver lite mer om den sen, eftersom det blir lite för långt inlägg för att någon ska orka läsa det annars.  

 
Sofie & Linda          Ett fort som vi vandrade upp till

   
Jag "stek som en grek"   Linda på Elifinisi

      
Väg vi åkte buss på   Det vita är trotoaren(1 dm bred & 1dm hög, sen stup = galet farligt)

  
Mat&Amstel=guld   Sofie, Henka & jag försöker få en brunare nyans


Det får räcka.. vi hörs snart! 


RSS 2.0